Det var igår kväll jag kände av att det var något på gång. Jag hade somnat när jag nattade storsonen, och vaknade med en skum känsla i kroppen. En välbekant känsla. Jag-är-på-väg-att-bli-sjuk-känslan. Jag tog genast en Alvedon och gick och lade mig.
Under natten fanns känslan kvar, men eftersom jag sov mellan barnens alla uppvak så hann kroppen aldrig låta sjukdomen bryta ut. Däremot höll Jag på att bryta ihop när jag insåg att hela lilla familjen tydligen skulle kliva upp före 5 i morse...

Min frukost fick bli Alvedon, och jag har kontinuerligt tuggat Alvedon hela dagen för att inte hinna känna hur sjuk jag egentligen varit. Allt för att palla ta mig genom dagen med ungar och svärmor.
Men när så maken kom hem från jobbet och svärmor åkt hem var det som att jag plötsligt slappnade av, och då kom det. Den totala avsaknaden av aptit på maten jag hade framför mig på köksbordet, och illamåendet som smög sig på. Och illamåendet eskalerade sakta under kvällens gång, för att till slut sluta i spya.

Storsonen ska till farmor i morgon är det tänkt. Farmor nämnde förbigående att hon hade ont i magen innan hon åkte hem nu på kvällen.
Maken ska ut på trevligheter med sitt jobb i morgon kväll. Hur många spänn sätter ni på att han hänger över toan i morgon i stället?