collinus

Barnet har tidigare legat kvar i sin säng när man gått iväg för att fylla på tömd vällingflaska vid kvällsläggning. Åtminstone fram till för några dagar sedan då han plötsligt tycks ha insett att han ju faktiskt kan kliva ur sin säng och följa efter(han har kunnat ta sig över "fallplankan" på växasängen ett tag, men har aldrig fått för sig att göra det vid läggning).

Idag när barnet somnat och sovit i en knapp timme, och sambon och jag satt i vardagsrummet och tittade på TV, så stod han plötsligt i hallen och tittade på oss.Jag klev upp och gick mot honom, och då vände han och gick tillbaka genom hallen, in i sitt rum och klättrade upp och lade sig i sängen igen utan ett ljud. Jag lade mig bredvid och sade hur duktig han var som gick och lade sig igen. Och så sade jag att han, om han vaknade igen och det visar sig att mamma och pappa gått och lagt sig, i så fall kan klättra upp till mamma och pappa i deras säng och lägga sig där och sova.

Jag har ingen aning om ifall han över huvud taget snappade upp något av det jag sade, för han somnade som en klubbad säl sekunden efter. Men det som hände ikväll känns väldigt positivt. Det är såklart inte bra att han kliver ur sängen och struttar iväg, men jämfört med uppvak med gnäll(oftast pga tappad napp), så kändes det här bättre. Förmodligen hörde han oss prata när han vaknade och blev därför inte ledsen som han brukar bli. Jag hade ju hellre sett att han ropat på oss, men i och med att han nu gick upp och vände och gick tillbaka självmant när han såg att jag kom är ju ändå en bra grej. Älskade unge. Att han dessutom stod där med nyvaket fejs i sin skelettpyjamas bredde på gullighetsfaktorn lite ;)