Altanbygget fortsatte även idag då vädret samarbetade med oss, så sambons föräldrar + farbror kom över även idag. Och tänka sig att de hade med sig åkgräsklippare på det släp Undertecknad skulle köra möbler med idag, så vi fick gräset klippt som en liten extra bonus! Inte nog med att de ställer upp och bygger altanen/sitter barnvakt åt Linus - de hjälper till med trädgården också! Tusen tack Kjell!
Själv skulle jag som sagt iväg och hjälpa mina egna föräldrar flytta några möbler från punkt A till punkt B, och tilläggas bör kanske att detta är första gången någonsin som jag kör med släp. Nu var ju inte detta något sådant där stort monstersläp(vilket jag säkerligen inte Fått köra med B-kort oavsett), utan ett litet nätt gallersläp som gick som en dans att köra med. I alla fall fram till dess att jag tagit mig fram till punkt B och fått för mig att detta var ett ypperligt tillfälle att prova att BACKA med släp. Kan ju vara bra att öva(och i ärlighetens namn berodde det mest på att jag ville knäppa sambon lite på näsan och visa att "haha, jag kan backa med släp, du försöker inte ens". Faktiskt. Löjligt va?).
Det var väldigt fixigt och trixigt, men tro på själva F-n själv om jag inte lyckades trassla upp släpskrället dit det skulle till slut. Helt ensam utan hjälp. Det ni! Jag skulle bara backa upp det en sista halvmeter till, när jag känner att det är något som luktar väldigt konstigt. I samma ögonblick upptäcker jag att det ryker från motorhuven... Fan fan fan det här är INTE bra.

Av med motorn fort som bara den, upp med motorhuven och försöka se om det brinner någonstans. Brinner tycks det inte göra, men det fortsätter ryka, och det Kan ju inte vara bra. I samma veva rullar min far in på gårdsplanen och frågar direkt om det brinner, eller om motorn kokar. Jag säger att det nog är varken eller, men att jag heller inte vet varför det faktiskt ryker.
Det blev ett sabla hollaballo med sambo som kom, bärgare som kom, mamma och moster som kom och hej och hå. Det slutade i alla fall med att bärgaren åkte hem Utan bil med sig, och jag körde nämnda bil hem igen. Bärgaren som verkade ha lite koll trodde att det som orsakat röken(som försvann efter ca 10 minuter från det att den uppkom)"bara" var att jag stått och slirat lite för mycket på kopplingen. Den kan tydligen blir förbaskat varm då.
Men gissa om jag innan bärgare och sambo kommit, halvt stod och slet mitt hår med gråten som en klump i halsen och hade tidernas ångest. För detta var ju inte första gången bärgare kopplats in när jag kört bil som tillhört min sambo. Förra gången blev dock bilen skrot i ett dike mitt i vintern, men i alla fall. Det är alltid jobbigt att ringa det där samtalet och berätta att det hänt något med karlns älskade bil...


På plats på punkt A, innan all dramatik tog vid