collinus

Livet i byhålan med barn och katter

Att gå på toa efter förlossning

Kategori: Allmänt

Ja, jag sade ju att jag skulle dra min lilla novell(nej, det blir inte i novellform) om toalettbesöken när Linus fötts. Ett mindre intressant ämne tycker kanske somliga, så kallat "too much info", men jag är övertygad om att det kan hjälpa någon stackars blivande mamma som får samma problem som jag hade.

För att dra själva anledningen till de knasiga toabestyren kort, så blev jag väldigt mör "där nere" efter förlossningen. Jag kunde knappt gå första 2 veckorna, och jag gick som en normal människa först efter ca 3-4 veckor. Innan dess såg min gångstil ut litegrann som en ankas. Fast i slow motion.
Detta försvårade såklart vardagen lite, då man inte direkt kunde rusa upp när det stackars barnet grät. Tack och lov hade jag en räddande ängel i min älskade sambo som lyckats smälla ihop sina 10 pappadagar med sin semester, så han var hemma i hela 9 veckor. Utan honom hade jag gått under.
Men nu var det toabesöken vi skulle komma till. Jag skenar så lätt iväg och börjar dra upp annat ;)

Att kissa, en av de mest grundläggande och enkla kroppsliga funktioner vi har, var en mardröm. Det sved. Det sved utav bara HELVETE, rent ut sagt. Jag kunde inte sätta mig och kissa på toa som vanligt, det bara gick inte, jag satt och grät som ett barn. Så jag gav upp toalettstolen, och testade i stället tipset man fått om att kissa i duschen. Det gick inte heller. Dels kunde jag inte slappna av när jag stod upp(och ja, ja provade att sitta också), och dels så sved det något inåt helvete i alla fall. Så jag "uppfann" en egen metod för att kunna tömma blåsan.
Jag kissade i badkaret.

Ja, ni läste rätt. Mänskan fyllde badkaret och lade sig där och kissade. Faktiskt. I svalt vatten, inte varmt.
Jag fyllde karet såpass mkt att vattenytan precis täckte "de nedre regionerna", sedan lade jag mig ner och slappnade av så gott jag kunde, och då kom kisshelvetet. Och det sved inte när vattnet var svalt.
Jag har aldrig badat och duschat så ofta i hela mitt liv. För tanken på att ligga och bada i sitt eget kiss är ju inte direkt upplyftande, så det fick ju bli en dusch efteråt också.

Sådär höll jag på i ca 4-5 veckor, tills det var uthärdligt att kissa som folk på toaletten igen.
There you have it, får ni problem m kisseriet efter barnafödsel så är ett svalt bad mitt tips. Har ni inget badkar kan jag inte annat än beklaga, för då har jag inga tips. Eller jo, se till att föda på sommaren så kan ni ju hoppa i sjön eller fylla barnpoolen i trädgården? ;)

Kommentarer


Kommentera inlägget här: