Dagens i-landsproblem: jag vill blogga, men har inget att skriva. Bjussar i stället på ett par bilder från dagens ligga-på-mage-och-sitta-själv-träning på vardagsrumsgolvet.









Som ni ser så sitter han själv jättefint, det är inga problem. Det är mest när han blir överexhalterad över någonting och börjar vicka åt alla håll och kanter som han till slut tappar kontrollen och tippar över.
Värre är det med magliggandet, han är ju inte överförtjust i det, så det gäller att passa på när han är relativt utvilad och på gott humör.
Alltså, ligga på mage är ju inget problem i sig, men han är klen i armarna. Han vill och försöker häva sig upp på händerna, men kraften räcker inte till, så det måste vi träna lite mer på(för det har vi i ärlighetens namn varit slarviga med). Och så ligger han och "putar" med rumpan, vilket förmodligen är ett försök att komma upp på knäna, vilket inte heller går något vidare. han ledsnar med andra ord ganska fort. Så när det tränas, får man börja med det tråkiga magliggandet, så att man kan avsluta med att sitta när han är på gränsen till att bli förbannad.

Övning ger färdighet sägs det. Undrar när har han övat klart på att bara acceptera att sova bredvid mig om nätterna?