collinus

Livet i byhålan med barn och katter

Laddar

Kategori: Allmänt

...inför ännu en natt som med största sannolikhet kommer se ut som de allra flesta nätter de senaste 2 månaderna. Jag inklämd på en mycket begränsad yta bredvid en bebis som bara vägrar sova själv i sin egen säng. Det börjar liksom kännas lite gammalt nu.

Från det att han föddes, fram till han var dryga 3 månader, sov han själv i sin vagn bredvid vår säng. Han sov 3-5 timmar tills det var dags att amma, sedan sov han vidare, i sin vagn, till nästa amning ca 3 timmar senare osv.
Även när vi introducerade honom för spjälsängen när han var dryga 4 månader sov han hyfsat okej själv.
Men när han var runt 5 månader började han krångla och ville inte somna i sängen, alternativt sov en - ett par timmar för att vakna och gnälla. Ibland storgråta. Så jag har fått ha honom sovande bredvid mig om nätterna till och från.
Det kom undantag några nätter ibland, då han sov uppåt 3-4 timmar i spjälsängen, och även accepterade att läggas tillbaka i sin säng igen efter amning. Men så återgick det till krångel igen.
Men senaste månaden har det varit katastrof, då han sover med mig typ Jämt. Och min rygg gråter.
Ungen somnar ju bara om om han får en tutte i munnen, och min rygg pallar inte att ligga på sidan i den vinkel man får när det sitter fast en unge i bröstet. Nog för att tuttarna på senare tid börjat hasa ner och lägga sig i armhålan när man ligger på rygg, men de är inte tillräckligt stora för att man ska kunna ligga på rygg och samtidigt erbjuda Hans Höghet en bröstvårta.

Jag letar febrilt efter tänder eller något som kan ge en rimligare förklaring än den uttjatade termen "separationsfas", men utan lycka. Dock har jag försökt studera munnen lite mer ingående på honom sista dagarna, och ser något som jag inte riktigt kan avgöra om det är något som är på gång, eller om det Alltid sett ut så men jag bara tror att det ser annorlunda ut av ren skär desperat Vilja.
OM det faktiskt ÄR något på gång där jag tittar, så är det i så fall någon form av hörntand/kindtand i överkäken. Men som sagt, det är nog bara desperat inbillning.
Men det vore så skönt att kunna få en vettig förklaring till allt gnäll och tuttande så man har en större anledning att stå ut ett tag till.
Men var är då allt extra dregel och febrila tuggande på saker? Sådant håller han ju inte på med. och dagtid är han i det stora hela en rätt glad och nöjd bebis.

Nej, jag får väl helt enkelt bara bita ihop och gilla läget. Härda ut och hoppas han tar sig ur sin "fas". Vad annat alternativ har man, liksom?

Kommentarer


Kommentera inlägget här: