Inspirationen, orken och lusten att göra något produktivt(läs: välbehövligt) i huset, alternativt ta sig ur huset och ge barnet lite omväxling, är totalt frånvarande idag.
Jag skulle behöva städa. Det har jag behövt i flera dagar. Men när barnet är på bra humör i sin gåstol och möjligheten lyser med sin närvaro, så lyser i stället orken/lusten med sin frånvaro. Och när orken/lusten plötsligt börjar smyga sig på, så börjar i stället barnet knorra(som exakt NU)...

Barnet har blivit knorrig lite fortare senaste 2 dagarna, och jag tror det KAN bero på att han är uttråkad. Han har nog börjat ledsna på att springa runt i sin gåstol hela dagarna då han redan inspekterat hela huset(där han kommer fram). Han har sett allt nu, kom med något nytt liksom! Och faktumet att han inte lämnat hemmets trygga vrå på flera dagar börjar nog göra sitt också. Men när det snöar en massa ute så vill jag faktiskt inte ut och släpa runt honom i vagnen, det är tungt. Och att han varit krasslig har väl också varit en stor faktor att vi stannat hemma, vilket det egentligen inte borde vara då frisk luft bara gör gott.

Okej jag erkänner väl då, jag har varit laaat.
Borde väl sätta oss i bilen och åka någonstans, vilket faktiskt var planen att vi skulle göra idag då det är loppis i Rimbo. MEN då kommer ju det "stora" problemet med min lathet - bilen är täckt under snö. Hitta en öppning att springa ut och sopa av bilen när man är ensam hemma med bebis är inte alltid helt lätt.
Man kanske skulle ropa på grannen och muta med något så att han gör det ÅT mig? :-p Problemet med Det är att jag inte vet vad jag ska muta med(och jag vet precis vilka snuskiga tankar som försiggår i huvudet på somliga av Er nu, men NEJ, något sådant blir det ICKE av :-p).

Nej, vi blir nog hemma idag också. Men när sambon kommer hem från jobbet ska jag försöka masa mig ut och sopa av bilskrället så att vi kan ta oss någonstans i morgon i alla fall, annars kommer väl ungen lära sig klätttra på väggarna i ren desperation. Då blir det nog en sväng till barnets mormor och morfar som jag funderat på hela veckan.
Förhoppningsvis är inte barnet någon större smittohärd längre så att han smittar sina morföräldrar. Han är fortfarande lite snorig och småhostig, men det jag trodde skulle utvecklas till en regelätt dunderförkylning med slemhosta, har faktiskt hållit sig på mattan. Vet inte om det beror på att barnet främst levt på bröstmjölk sista dagarna då han tycks tappat intresset för att äta gröt och mat. Fruktpurén går fortfarande utmärkt att stoppa i honom, vilket han fått som ett litet tillägg före amningarna bara för att magen inte helt ska vänjas av vid "mat". Men jag undrar fortfarande vad som hänt med matintresset. Förmodligen är det väl en av alla skumma faser de går igenom, så förhoppningsvis kommer matintresset tillbaka snart igen.
Misstänkte tänder ett tag, det brukar ju ibland resultera i att de inte vill äta har jag hört. Men varje gång vi misstänkt tänder(pga dregel, gnäll och tugg på händerna), så har det inte funnits en enda tand i sikte, så tänder har jag slutat misstänka numer, för man blir bara besviken varje gång. DOCK är det fasligt skönt att slippa tänder då jag ammar :-p

Nä, jag kommer nog behålla arslet i soffan större delen av den här dagen också. Orkar man inte så orkar man inte, och lite skit rensar magen har jag hört :-p