collinus

Livet i byhålan med barn och katter

Framsteg

Kategori: Linus utveckling

Barnet har ju som känt inte lärt sig krypa än(om han alls gör det, en del reser sig upp och går i stället), vilket till stor del nog beror på att han aldrig gillat att ligga på mage. Det blir svårt att träna när han bara blir arg, liksom. Numer klarar han längre stunder på mage innan han ledsnar, vilket vände från och med den dagen han lärde sig rulla över från rygg till mage, då blev det väl lite roligare eftersom han plötsligt kunde ändra ställning själv.
Rulla tillbaka från mage till rygg har han dock inte kunnat. Förrän nu.

Det har börjat så smått i vår säng innan vi klivit upp om morgnarna. Där har han ju fått lite hjälp av det faktum att det blir lite lutning på madrassen när vi ligger bredvid med våra tunga(?) kroppar. Och nu senaste 1-2 dagarna har han plötsligt börjat rulla över till rygg. Det tar lite längre tid för honom än rullningen från rygg till mage tar, men han har ju precis börjat. Och han behöver väl fila lite på tekniken också, då det lätt blir en duns med huvudet i golvet när han tippar runt. Dock inte så hårt att han blir ledsen av det, men Jag tycker ju att det låter lite läskigt när det dunsar i golvet :-p
Nu kan man alltså inte smita iväg några längre stunder från det rum han befinner sig i, för då hittar man väl honom under vardagsrumsbordet eller något.


Han startade på mitten av bilmattan. Vad hände?

Det var rätt kul att se de andra ungarna på Kyrkis, som jag bara sett vid ett par tillfällen på föräldraträffar innan. Vilka framsteg de hade gjort! Från små rödrosiga bylten, till racingkrypande fartdårar. Framför allt en unge, en liten tjej, hade en sabla fart på armar och ben, och hon ser så himla liten ut jämfört med Linus, och ändå tror jag att de är ungefär lika gamla.
Roligast tycker jag dock ändå är, att en del ungar inte alls tycks höra ihop med sina föräldrar rent kroppshyddemässigt. Jag till exempel, är ju rätt liten och smal, men jag har en dunderklump till bebis. Den lilla nätta flickan däremot, har en mamma som är lite större. Hur kommer det sig att det blir så? Är det pappornas gener som spelar in där kanske? Nu vet jag ju inte hur den lilla flickans pappa ser ut, men ändå.

För att återgå till Linus icke-existerande krypande, så måste jag ändå säga att jag tror att han kommer börja krypa till slut, på ett eller annat sätt. Han försöker ju trots allt göra någonting med knäna när han ligger där på golvet och sprattlar, han får bara inte ihop det med armarna. Och så är han ju modell tyngre, så han är nog inte tillräckligt stark i armarna ännu, vilket spelar in en hel del när det skall till att krypas.
Jag försöker ha honom sittande på golvet lite då och då, för att se om han kanske kan bli en av de ungar som plötsligt kommer iväg och kryper från sittande ställning, för att knäna hamnar "rätt" när de böjer sig framåt och är på väg att tippa. Tyvärr ledsnar han på att sitta på rumpan för länge eftersom han är bortskämd med att kunna ta sig huset runt i sin gåstol som han vill. Men det ser jag ändå inte som något negativt, för även om han inte "går" som han ska i sin stol(han sitter på rumpan och springer fram på tårna), så använder han ändå rätt benföring. Dessutom står han rakt upp som han ska så fort han hör musik och börjar "dansa"(vilket är så sött att man dör lite).

Den som lever får se, helt enkelt. Men det är i alla fall himla kul att se att han faktiskt kan rulla tillbaka till rygg nu också, även om han behöver fila på tekniken lite.


Tokfrans


Såhär ser han ut när han "pratar"

Kommentarer


Kommentera inlägget här: