Nu kommer ju säkert ungen vakna när som helst, och vara helt utom sig, bara för att. Karma är ju som bekant en riktig tik. MEN, kvällens läggning var en dröm.
Bar in honom i sovrummet(ja, han var vaken. Trött men vaken och medveten om allt som hände), drog ner rullgardinen medan jag fortfarande höll honom i famnen, vilket han intresserat följde.
Vände mig mot hans säng och sade "-Ska vi sova sängen nu?", varpå hela ungen vred sig mot sängen och halvt dök ner mot den.
Lade honom ner, klappade honom över huvudet och sade mitt Godnatt, strök honom över ena benet, och lämnade sedan rummet. Han låg och sprattlade och hade sig som han alltid gör i knappa 10 minter, sedan somnade han. Utan minsta lilla pip. Det enda ljud han gav ifrån sig var några stön när han bökade runt för att hitta en bra liggställning, samt dunken från hans fötter som slog ner i madrassen när han låg och sparkade.

Inte en protest. Alls. Shit.

I morgon lär det ju bli precis tvärtom såklart, men det är morgondagens gissel, för idag tänker jag njuta till fullo av den första perfekta läggningen på månader.



Min duktiga skrutt!